En blomma i Afrikas öken...

... är skriven av fotomodellen Waris Dirie i samarbete med Cathleen Miller. Den här boken har jag tänkt läsa under många år, men det har av någon märklig anledning inte blivit av. Nu fanns den här i bokhyllan i huset jag lånar och då var det bara att börja läsa. Jag kunde inte släppa den och läste klart boken på några timmar. 


Det är en sann berättelse om en somalisk flicka som växer upp som nomad i öknen med kameler, getter och en stor familj. Waris beskriver hur hon som liten flicka blev utsatt för könsstympning. När hon i detalj låter oss läsare följa med i denna ofattbara handling rinner tårarna nedför mina kinder. Fruktansvärt! Jag saknar ord för hur man kan göra något så grymt. Waris sedan flera år tillbaka som human rights-ambassadör vid FN för att skapa en världsopinion mot denna form av tortyr. Det sägs här att 6000 flickor/dygn utsätts för detta. Många avlider av skadorna de tillförs när de skärs sönder, utan någon som helst form av bedövning, med rostiga rakblad använda om och om igen. Smittor så som HIV sprids och otäcka infektioner är vanliga. För att sy ihop såren används taggar från akaciaträd. 


Jag vill påpeka att hon också beskriver ett helt annorlunda liv än mitt eget och många andra med mig, på ett synnerligen underhållande sätt. Bitvis skrattar jag också högt. Waris förmedlar på ett varmt och utförligt sätt hur det är att leva utan klockor och stress. Ingen kalender och inga inbokade möten. Man följer solen och söker efter vatten och regn, samt mat till djuren och människorna. Grannar delar på det lilla som finns. Allt går i sakta mak och ingen har bråttom. Så var det på Madagaskar också, vilket höll på att stressa ihjäl mig. Min fråga var: Hur ska man kunna passa en tid, när t ex båtfärjan avgår när den är full, inte efter en tidtabell?! Men frågan är kanske, varför ska man passa en exakt tid?

Lev och njut!!

Bild från www.adlibris.com