Tidigare har jag läst En man som heter Ove av Fredrik Backman. Det var helt fantastisk, så förväntningarna var höga på Min mormor hälsar och säger förlåt. Glad i hågen började jag läsa och oj vad besviken jag blev. Till en början. Efter halva boken blir den faktiskt bättre. Och i slutet är den helt underbar. Jag tror jag grät mer eller mindre konstant de sista 30 - 40 sidorna. Och skrattade. För boken är sorglig och rolig, precis som En man som heter Ove.
Elsa är bokens huvudperson, en flicka på 7 år, som är annorlunda. För hon är inte helt blåst i skallen, som hon säger. Hela huset där Elsa bor är fyllt av den ena mer udda filuren än den andra. Saga blandas med verklighet och allt knyts ihop av Elsas döende mormor. Mormor är också en udda fågel. En pensionerad läkare som rest jorden runt för att hjälpa till i oroshärdar, ägnar sig nu åt att skjuta paintball-gevär från balkongen. Och mormor berättar de mest fantastiska sagorna för Elsa. Trots att det tar ett tag att komma in i boken, rekommenderar jag den varmt. Som läsare får du skratta högt, gråta och fundera på vad som döljer sig bakom människors fasader och framförallt handlar den om rätten att vara annorlunda.
 |
| Bildkälla |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad eller två :)