I dagarna har jag avslutat två böcker. I bokform läste jag Dykaren av Håkan Östlundh. Det är andra boken i en serie om kriminalinspektör Fredrik Broman vid Visbypolisen. Jag har inte läst den första och upplevde inte att det var något problem. Jenny, 24, har återkommande mardrömmar från sin mörka barndom. Hon går tillslut till polisen och berättar om vad hon sett. I samma veva hittas en dykare drunknad i ett vattenfyllt kalkbrott. Efter obduktionen visar det sig att dykaren inte drunknat i kalkbrottet utan dött på annan plats. Boken är rätt spännande och blir aldrig långtråkig. Lättläst och underhållande på en lagom nivå.
Av en ren slump utspelade sig även den andra boken på Gotland. Inte ens det förflutna av Anna Jansson har jag lyssnat på som ljudbok sedan i somras. 8:e boken om Maria Wern är det. Jag har inte läst de andra vad jag kan minnas. Och kommer inte att läsa/lyssna på dem heller. Det var inte min typ av bok. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad som gör att en författare inte passar. I det här fallet kan det ju också vara uppläsaren som jag inte gillade. Boken handlar om sju kvinnor som reser till Gotska Sandön på ett rehabiliteringsläger. En av deltagarna är just kriminalinspektör Maria Wern som ska vara där under skyddad identitet. Detta eftersom hon ska ställa upp i en rättegång som vittne. På grund av detta har hon blivit hotad till livet. Sen händer än det ena mordet än den andra naturkatastrofen. 11,5 timmar tristess. Tyvärr är jag sådan att jag alltid måste läsa klart böcker jag börjat på. Ibland tar det längre tid att komma igenom boken bara...
Numera lånar jag ljudböker på biblioteket direkt via nätet. Ursmidigt!!
Rekommenderas varmt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad eller två :)