Lärarflykt?

Idag har jag varit med en annan handledare eftersom min ordinarie har semester i några dagar. Min lokförarhandledare hade i våras två elever med sig som utbildade sig till lokförare, båda var före detta gymnasielärare. Gissa om jag blev förvånad när min "extra" handledare berättade att även hans senaste elever (två st) var lärare som valt att sadla om. 
Jag är inte ensam (f d) lärare i min klass heller, vi är flera stycken. 


Jag läser då och då en blogg som Christoffer Saar skriver för Lärarnas Riksförbund. Han och jag gick kommunombudsutbildningen för LR tillsammans. Han tar upp synnerligen intressanta frågor vad gäller lärarnas arbetstider, avtal och annat spännande. Christoffer skriver både underhållande och knivskarpt.


"Inget är gratis, utom möjligtvis lärarnas övertid" skriver han. För visst är det så att det läggs till än det ena, än det andra som vi lärare ska utföra. Inga uppgifter tas bort. Vi ska skriva omdömen, ha utvecklingssamtal, kontakt med föräldrar, sitta på en aldrig sinande ström av möten, kopiera, förbereda och efterarbeta lektioner, samarbeta och komma på nya projekt, ägna oss åt entrepenöriellt lärande (säg det snabbt 5 gånger, eller ja, börja med att testa en gång), ha öppet hus och vara säljare och så vidare, och så vidare. Däremellan ska vi försöka ha lektioner också. Det finns inget tak på hur många lektioner som kan pressas in i en lärares veckoschema längre. Tryck in så mycket du kan, rektorn. Det blir billigare och budgeten ser fantastisk ut. Att vissa lärare går i väggen, kvalitén brister och elever "tappas på vägen" är väl inte relevant?


Så nu till dagens fundering. Vad är viktigt, i svenska skolan?


Att vi lärare ska ges möjlighet att hjälpa varje enskild elev nå så långt de kan, eller ska skolan vara en buffert för kommuner när det är dåliga tider? Eller ska elevernas skolpeng kunna tas ut som vinst av börsnoterade bolag? Här kan man naturligtvis skriva hur mycket som helst, men jag väljer att stanna här. Den här gången.


Vad ska man göra för att få allmänheten och politiker att vakna upp och inse att systemet inte är hållbart?


Jag själv har gett upp. Valt en annan väg. Jag älskar mina ämnen, men fick ägna mig allt mindre åt det jag faktiskt utbildade mig till. Jag beundrar er som orkar kämpa! 


Önskar er all lycka, det lär behövas...