Cyklar till jobbet i stort sett året runt, bra vardagsmotion. Men nu har det snöat rejält här i Göteborg, så jag tänkte ta spårvagnen istället. Tyvärr missade jag vagnen och fick trampa iväg på cykeln i alla fall. Under snön, is. Insåg att det bitvis var riktigt halt och bestämde mig för att gå nerför en backe. Körde sakta, men när jag bromsade för att gå av cykeln låste sig hjulen och vips låg jag i en hög på marken. Allt gick bra. Ett gäng blåmärken på vänster lår. I övrigt ok. Men tog det väldigt lugnt resten av vägen.
Detta är Jonas Jonassons andra bok. Hans första, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, har filmatiserats och går just nu för fulla hus. Jag har både läst hundraåringen och sett filmen. Lite småkul, men inte riktigt mitt stuk. Kände dock att jag ville läsa uppföljaren. Och det ångrar jag inte. Småkul även denna. Skrattade högt ett par gånger. Satt bland annat och åkte pass en dag och då fnissade jag så mycket så att min kollega (även hon passåkande) frågade vad jag läste för något skoj.
Analfabeten som kunde räkna handlar om en tjej Nombeko, som börjar arbeta redan som femåring. Hon tömmer toaletter och arbetet beskrivs lite väl ingående. Som tioåring blir hon föräldralös och får därmed klara sig helt på egen hand. Det visar sig att hon är en fena på matematiska samband. Det gynnar henne, när hon en dag blir påkörd av en bil. Föraren visar sig vara snubben som har hand om Sydafrikas kärnvapenprogram. Den påkörda blir straffad (!) och ska tjäna bilföraren i sju år. Det hela leder till en invecklad, galen historia där tre kinesiska flickor, fruktade säkerhetstjänstemän, Sveriges statsminister och självaste kungen är mer eller mindre delaktiga, samt ett par enäggstvillingar som är så olika det bara är möjligt. Tokigt är väl det minsta man kan säga. Lättläst och lättsmält, trots att stora frågor avhandlas.
I lördags började jag jobba 23.30. Mitt i natten, typ. Passade på att gå på bio med vännen M innan jobbet och vi valde att se del två av Hungerspelen - Catching Fire. Hungerspelen del ett har jag skrivit om här. Det var ett bra tag sen jag läste böckerna och jag har verkligen sett fram emot att filmen skulle komma upp på bio. Som jag minns det, så var bok ett och tre ganska mycket bättre än tvåan. Men filmen var helt ok.
Den första filmen handlar om 24 unga deltagare som lottas ut, en kille och en tjej från varje förtryckt distrikt. Endast en kommer ut levande från spelen. Om man väl lyckats överleva kommer man få leva resten av sitt liv i överflöd. I Catching Fire tas detta löfte tillbaka och i det 75:e Hungerspelet ställs tidigare segrare mot varandra. Samma regler gäller, endast en kan komma ut. Alla de andra 23 måste möta döden. Vi får följa intriger, pakter och svek i ett snabbt tempo samt makalösa filmeffekter. Filmen är 2 och ½ timme lång, men det säger bara swooosh så är den till ända. Och ja, de lämnar besökarna med önskan om att trean ska komma NU!!
... i att ställa in tubkikaren. Jag ska ju åka på skådarresa till Jordanien och jag har ingen vana av att ställa in tubkikaren på egen hand. Jag tittar alltid i den när någon annan redan ställt in skärpa och framförallt hittat fågeln med kikaren. Det är inte det lättaste, kan jag meddela. Så idag har jag övat lite. Fick dessutom äran (?) att bära tuben och instruktion om hur detta skall göras på lämpligast sätt.
Dagens skådarresa gick till Tjolöholms slott. Hittade Småskrake (till vänster, nedan) och Större hackspett (ett sudd till höger). Båda bilderna är tagna genom tuben med min mobiltelefon. Jag höll på att frysa fingrarna av mig när hackspetten skulle förevigas. Inser att jag verkligen gillar att fotografera genom tuben. En av få saker som gör att jag glömmer bort både snö och isande vindar. Dessutom sågs bland annat Gärdsmyg, Bofink, Pilfink, Nötväcka en otroligt närgången Rödhake och även en vacker Koltrast kom fram riktigt nära.
Salskraken har jag letat efter tidigare och jag har sett ett par stycken honor. Idag fick jag äntligen se en hane. Enligt mitt skådarsällskap i alla fall. Men ja, vad vet jag? Pippi simmade långt ut i havet mitt i en flock med andra sjöfåglar. Jag såg något vitt. Med svart på. Kommer att åka och leta efter den igen, så att även jag är säker på vad jag såg. Detta kommer dock att ske när det är varmare och förhoppningsvis är då Salskraken mer medgörlig och kommer lite närmare.
Här finns en läsvärd artikel och man kan också lyssna på ett radioprogram, Verkligheten i P3. Det handlar om en av lokföraryrkets riktiga baksidor. Min kollega Peter W blir intervjuad om de två gånger han har kört på personer som själva valt att ställa sig i spåret.
Systeryster och jag har bokat resa till värmen. Planen är att vi ska spana fågel i Jordanien och jag har förutom själva skådandet stora planer på att flyta runt i/på Döda havet. Hoppas, hoppas det är varmt och soligt!! Bilden nedan är tagen i en annan öken. Maspalomas 2005. På den tiden jag åkte till lite mer "vanliga" resmål.
Nysvampade naglar. I botten Essie, Lovie Dovie och den mörkare rosa är China Glaze, Beach Cruise-R. För att få till övergången mellan färgerna bättre, blandade jag lacken första gången jag svampade på den mörkare färgen. Blev väldigt nöjd med den mjukare kanten. På övre raden, längst till vänster, ett foto utan överlack. I verkligheten ser naglarna ganska matta ut. I mitten på övre redan har jag målat på OPI´s överlack. Glansigt, snyggt och mycket mer hållbart. Längst ner en närbild på ringfingrets nagel för att man ska se att glitterlacket, Sparkling Silver från Mavala har olika storlekar på flaksen. Mitt absoluta favoritglitterlack.
I torsdags var jag hos Madde, min PT, och tränade. Det är lite struligt ibland att hitta tider då vi båda kan ses. Jag vill helst inte träffa henne precis innan jag ska ha en klass eftersom jag brukar ha en träningsvärk som är heeeemsk efteråt. Det är ju bra om jag som instruktör kan köra min egen klass ;)
På fredagar har jag MRL på Nordic Wellness, så torsdagar är egentligen ingen bra PT-träningsdag. Det var dock enda dagen vi båda kunde. Och det var verkligen dags, senaste träningstillfället med Madde hade jag innan jul. Förra året... Den här gången lades fokus på övre delen av ryggen och axlar. Mina magmuskler tränades mellan blocken som "aktiv vila". Typ. Lite utfall och knäböj var också med, men utan mer belastning än hantlarna för axlarna. Explosiva pulshöjare, var tanken och så blev det också. Dessa övningar gav ingen träningsvärk, inte i benen i alla fall.
Sen tog hon mig till en stång och sa att det var dags för Chin Up. En Pull Up, fast med annat handgrepp. Kika på klippet nedan så förklarar en tjej och visar. Jag fick göra 6 * 3 med brett mellan händerna på stången och 6 * 3 med smalt mellan händerna (som hon gör i klippet). Nu klarar jag ju inte en endaste Chin up på egen hand, så jag fnös lite och undrade hur detta skulle gå. Madde fäste ett gigantiskt gummiband som jag kunde ha ena knät i, som stöd och draghjälp. Då klarade jag en. Resten fick Madde hjälpa till och putta upp mig så att jag fick hakan till stången. Trots allt extra stöd, så har jag helt sjuk träningsvärk. I axlar, biceps och de där musklerna under armålorna, latsen (Latissimus dorsi).
I igår, fredag, körde jag min fasta klass för första gången den här terminen. Yey!! Äntligen är vårens schema igång och eftersom jag jobbar eftermiddagar och kvällar/nätter som lokis kan jag ha lunchklass på Nordic Wellness. Underbart!! Helgen som gick spenderade jag på en utbildning i anatomi och fysiologi. Superbra! Vi varvade teori med praktik. Functional moves var klassen vi körde på lördagen och på söndagen var det dags för cykel med mjölksyratoppar. Nyttigt och otroligt inspirerande, fick en massa tips på kul magövningar jag ska köra på min egen klass. Teorin handlade om allt från hur energin bildas i cellerna (just den biten är jag rätt bra på, biolog som jag är. Inriktning cellbiologi, dessutom) till kost och musklers namn och funktion. Lärorikt och jätteintressant. Väldigt glad att jag orkade ta mig dit, för det var på håret att jag avanmälde mig. Det erkännes, utan omsvep.
I snön syns spåren efter spårspringarna... Har skrivit om att det är förbjudet att beträda spårområdet här. Ja, vad ska man säga? Vädja? Eller hota? Oavsett vad, så kan jag och många med mig intyga att tåg kan gå väldigt tyst. Och fort. Alla tåg stannar inte vid perrongerna och ibland går det undan. 200 km/h kör vi i på vissa ställen. Räkna ut hur många meter tåget rör sig per sekund... Och när du är klar med det så använder du kanske gångtunneln nästa gång.
I måndags var det riktigt kallt här i Göteborg, en så där minus åtta, nio grader. Och när det är kallt i fuktiga Götet, så är det apkallt!! Jag hade underställ under uniformen och vinterkängorna på. I går, tisdag, var det inte fullt så kallt. Vinterkängorna fick stanna hemma. Stort misstag!! Skulle köra till Uddevalla och väl där växla undan en vagn till ett parkeringsspår, "magasinet". Vi passerar Kode i Kungälv och jag och min ombordare ser till vår fasa ser mer och mer snö. I Ljungskile är det nästan 20 centimeter. What??
Fotat utsikten från förarhytten när jag står och väntar på signal (till vänster) och den högra bilden visar mina ej vattenavstötande skor när jag hoppat ner från vagnen ute vid parkeringsspåret. Kan meddela att jag INTE var nöjd. Fick pulsa fram i en så där 150 meter, kändes som 2 km... Och nej, jag gillar inte snö.
Tusen tack till den underbara, för mig okända, lokförare som lade växel och spårspärr åt mig.
Har haft obegripligt mycket att göra. Besök från Sollefteå av barndomsvännen från Norrköpingstrakterna S, jobbat både med tågkörning och på gymmet, utbildning i anatomi- och fysiologi, inlämning av uppsats på kursen jag läser i tropisk marinbiologi. Så här kommer ett kort inlägg och en bild från Skövde som jag tog igår, fredag. Snö var det där. Inte här. Nu är det för sent för vinter, tack! Så jag hoppas snön håller sig borta från västkusten.
Körde min första egna sväng till Töreboda igår kväll. Jag var naturligtvis eld och lågor. Wiiiiihhhh! Det kan upprepas i oändlighet. Nästan. Jag älskar att köra tåg. Fortfarande. På måndag ska jag bara köra pendel. Fem stycken vändor till Älvängen. Kan ju tyckas trist. Men jag är nöjd. Märkligt. Bäst att njuta så länge det varar :) Fast måste erkänna att vi tack och lov sällan har så enformiga turer. Hade blivit aptråkigt i längden, tror jag.
I tisdags satt jag reserv och jag fick ett gäng uppdrag. Bland annat skulle jag hämta en vagn från saneringen. Det är stället dit vagnarna skickas när de har blivit klottrade eller om de krockat med något. Ett styck Regina hade krockat med en älg och hade blivit ren och fin igen. Jag skulle köra den till verkstaden för kontroll, så att inget gått sönder. Strax innan hade jag flyttat en X11 från ett parkeringsspår till X11-verkstaden. Väl där blev jag uppringd och de bad mig ringa en annan förare på ett annat bolag. Han skulle nämligen till saneringen och för att han skulle komma in, så var jag tvungen att köra ut Reginan först. Det betydde att jag fick skjuts upp dit. Av ett Siemens-lok. Weee!! Jag kan meddela att lokförarBella var supernöjd!!
På bilden ett lok från Bombardier (tack för rättningen!) som jag körde under min praktik. Dock inte detta jag fick åka med i tisdags. Inte ens samma sorts lok (jag åkte med ett annat företag, inte Green Cargo), men de är rätt lika i formen. Här är ett inlägg där jag fotat insidan på loket nedan.
... går snabbt! Den 5/1 2013 körde jag min första tur som färdig lokförare. Lagom till detta datum fick jag ännu ett körkort. Ett alldeles eget med tillstånd att köra pepparkakståg :) Detta eftersom jag nu klarat kursen att se skillnad på en X11 och X61, variant pepparkaståg. Tack bästa M, det gjorde verkligen min dag!!
Häromdagen skulle jag köra ut från Alingsås. Vi har ungefär 20 minuter på oss att vända där, så det är gott om tid. En stund innan avgång ser jag två personer i varselkläder kontrollera växlarna (antar jag). De vandrade runt i spårområdet och tittade och antecknade (såg det ut som). När jag fick grönt i signalen hade de flyttat på sig.
Viktigt att poängtera är att man INTE får gå ut i spåren hur som helst. Vi som jobbar i anslutning till spåren har utbildning att vistas i spår. Det är förbjudet för obehöriga att vistas i spårområden av naturliga skäl, detta förbud gäller inte där det framgår att allmänheten har tillträde. Tillträde har man till exempel på perrong och uppmärkta övergångar. Vad man kanske inte vet är att det förutom det uppenbara, livsfara, dessutom är förenat med böter att olovligen befinna sig på spåren.
Det blir en eller annan kaffe nu för tiden. Hade i stort sett slutat dricka kaffe, men jag är fast igen. Erkänner utan omsvep. Är storkund på Espresso House. De har, enligt mig, det i särklass godaste kaffet på Centralen i Göteborg.
Fick frågan om man får titta in i en förarhytt. Och om jag förstår frågan rätt, så är svaret nej. Man får inte vara med och titta när vi kör. Varken i gods- eller passagerartåg. Varför? Av säkerhetsskäl. Vi ska ha fullt fokus på vårt arbete. Men också av andra skäl, som säkert går att lista ut.
En eller annan gång när jag står vid utgångsstation och är klar med säkerhetskontrollerna kan det hända att man får kika in genom hyttdörren (svårt om det är ett lok kan jag tänka mig, motorvagnar är enklare) om man frågar snällt. Små barn brukar vara väldigt intresserade ibland, eller så är det egentligen deras föräldrar som är nyfikna och "skyller" på barnet. Fråga kan man ju alltid göra om det ser lugnt ut och det är en stund till avgång. Det kan ju hända att lokföraren har tid och lust att låta dig titta in, men jag skulle gissa på att svaret oftast blir nej.
