Men nu är det slut. Har funderat länge och väl på om jag ska fortsätta mitt skrivande här och nu är beslutet fattat att jag tackar för den här tiden och säger Adjö.
Ha det fint!
PS: Om jag känner en gigantiskt lust att återuppta bloggen, så kommer jag att ändra mig. I skrivande stund känns det tveksamt. Men vem vet?
Jag kan erkänna att jag aldrig hört talas om Öxnered innan jag började köra tåg. En liten ort som växt fram för att det möttes två järnvägslinjer här i mitten av 1800-talet. Idag kan man komma till Vänersborg (och fortsätta mot Herrljunga/Borås/Varberg) åt ena hållet. Norrut mot Åmål (dit jag har kört), Säffle (där vi vänder sedan tidtabellsskiftet december 2013) och Karlstad. Söderut, Göteborg och västerut Uddevalla. Öxnered besöker vi med andra ord ofta. Eller ja, vi passerar i alla fall. I tisdags körde jag ett tåg till Vänersborg från Göteborg. Sedan skulle vagnen parkeras. Alla vagnar får inte plats i Vänersborg, så jag fick parkera den på ett sidospår i Öxnered istället (helt enligt plan). Därefter blev det taxi tillbaka till Vänersborg och rast. Efter en stund fick jag köra tillbaka till Göteborg, då kom det upp ett tåg och föraren som kört det skulle gå och lägga sig på hotell. En massa trixande för att allt ska fungera optimalt när morgonpendlarna ska komma till jobbet.
Det vackra stationshuset är inte i bruk längre. Ser oroväckande förfallet ut, färgen flagnar och ingen verkar bry sig om att renovera byggnaden. Här finns ett reportage från TV4 om att Trafikverket vill riva byggnaden. Och här finns ett annat reportage om rivningen. Vi får se vad som händer. Trist tycker jag personligen, om stationshuset ska rivas. Hoppas att de finner någon lösning och att det kan användas till något istället för att jämnas med marken.
Lilypad Lacquer - Pink Flamingo i botten, sedan har jag svampat på Lilypad Lacquer - Ruby Slippers. Avslutningsvis China glaze - Just Be - Claws, som är den mörkaste färgen. Knallrosa, mörkrosa och rött i en gradient alltså. Längst ner till höger ser du svampen jag använt. Testade en sminksvamp den här gången istället för kökssvampen som jag brukar använda. Här är bilder på liknande naglar. Skillnaden är att jag har tre färger den här gången, mot två i förra inlägget.
Mitt på Hisingen ligger Hisingsparken, Göteborgs största parkområde. Flera våtmarksområden finns här, bland annat Gunnetorps mosse. Vid en annan av våtmarkerna, Slätta damm, finns Bjurslättsberget och här kan man titta på resterna efter en fornborg ända från 500-talet, Bjurshälls fornborg. Det får kanske blir ett framtida projekt att promenera dit och titta. Under torsdagens besök prioriterades ju fåglar och nedan ser du en bild på en del av Gunnetorps mosse. Ett par stycken gräsänder kom också med på fotografiet.
I nästan två månader har en Hökuggla gästat Hisingsparken. Den är registrerad på Dagens fågel som stationär vid Gunnetorps mosse. Hökugglor bor normalt inte i södra Sverige, utan i Norrland. Men det ska ha varit ett bra sorkår förra året, vilket betyder att många fågelungar överlever. När maten sedan minskar, så letar bland annat ugglorna mat på annat håll. Detta exemplar har tagit sig hela vägen ner till Göteborg. Jättekoj, naturligtvis!
Jag hade kikat på kartor för att hitta ett lämpligt ställe att parkera och sedan leta efter fågeln. Vi behövde inte spana länge, några pensionärer på promenad såg våra kikare och tipsade om att den sitter på andra sidan mossen. Och visst gjorde den. Uppflugen i en björk. Fantastiskt vacker! Om du har möjlighet är det ett måste att åka och titta på den.
Började jobba 18.40 i torsdags och eftersom det var fint väder, läs uppehåll, så passade jag och vännen A på att åka och skåda. Vi hade länge försökt komma iväg för att se en Hökuggla som ska finnas på Hisingen, men mer om ugglan en annan dag. Förutom ugglan visade en Större hackspett upp sig. Har fotograferat arten tidigare, här finns ett inlägg om det. Men denna gången blev fotografiet bättre. Fågeln sitter och hackar frenetiskt på en tallkotte, jag kikade på den en lång stund i tuben. Otroligt häftigt att de inte får hjärnskakning och trillar ner med tanke på kraften och ihärdigheten i hackandet. Om jag är imponerad? Yepp, mycket!!
I tisdags fick jag hämta mina 2 stycken vagnar X11 från ett parkeringsspår innan det var dags att bege sig till Kungsbacka. Där stod de, snyggt och prydligt uppställda bredvid ett X2000. Lite intressant är att tågsätten är nästan lika gamla. X11 från början av 80-talet och X2000 började byggas i slutet (tillverkades mellan 1989 och 1998). Fast de ser helt olika ut, i alla fall på utsidan och passagerarutrymmena. Förarmiljön är väl rätt lik har jag hört. Jag har dock inte fått äran att köra X2000 eftersom vi inte har dessa vagnar på bolaget jag jobbar på.
Tidigare har jag läst En man som heter Ove av Fredrik Backman. Det var helt fantastisk, så förväntningarna var höga på Min mormor hälsar och säger förlåt. Glad i hågen började jag läsa och oj vad besviken jag blev. Till en början. Efter halva boken blir den faktiskt bättre. Och i slutet är den helt underbar. Jag tror jag grät mer eller mindre konstant de sista 30 - 40 sidorna. Och skrattade. För boken är sorglig och rolig, precis som En man som heter Ove.
Elsa är bokens huvudperson, en flicka på 7 år, som är annorlunda. För hon är inte helt blåst i skallen, som hon säger. Hela huset där Elsa bor är fyllt av den ena mer udda filuren än den andra. Saga blandas med verklighet och allt knyts ihop av Elsas döende mormor. Mormor är också en udda fågel. En pensionerad läkare som rest jorden runt för att hjälpa till i oroshärdar, ägnar sig nu åt att skjuta paintball-gevär från balkongen. Och mormor berättar de mest fantastiska sagorna för Elsa. Trots att det tar ett tag att komma in i boken, rekommenderar jag den varmt. Som läsare får du skratta högt, gråta och fundera på vad som döljer sig bakom människors fasader och framförallt handlar den om rätten att vara annorlunda.
Varit utan uppkoppling på min stationära dator i flera dagar. Snyft!! Men nu ska bloggandet komma igång igen. Jag vet att man kan göra inlägg från telefonen, men jag vill sitta vid min (stora) dator med piffigt ergonomiskt tangentbord när jag skriver.
Jag använder min mobiltelefon som modem när jag surfar. Otroligt smidigt, när det fungerar. Och det gör det i stort sett alltid. I slutet på förra veckan kom en ny stor uppdatering till min Sony Experia V och när den var genomförd ville datorn och telefonen inte prata med varann längre. Suck!! Bästa A lånade ut sin "puck" så att jag kunde komma åt nätet och uppdatera Easy Tether. Easy Tether är programmet som gör att jag kan ha mobilen som modem. Jag har använt detta i flera år och är på det stora hela mycket nöjd.
På kvällsgruppen blir det mycket pendelkörning, vilket betyder att jag mest kör X61. Men ibland smyger sig en Regina in och då är glädjen stor. En av få soliga dagar nu det senaste (det regnar ständigt känns det som) hade jag äran att få hämta 9084 från godsbangården där den stod parkerad. En tur till Vänersborg blev det innan jag fick lämna över vagnen till en annan förare.
Till höger i bild ser du några godsvagnar stå uppradade.
Jag fick paket på posten häromdagen. Yey!! Det var blommor från mor och sockar från systeryster. Ingen har väl undgått att rååsa är min favoritfärg. Så dessa strumpor, från Braintree, kommer nog att användas flitigt. Strumpor tillverkade av bambu har jag sedan tidigare. Bambu är ett bra material av flera anledningar. Plantorna växer fort och kräver inga bekämpningsmedel för att klara sig. Själva strumpan isolerar bra, skyddar mot värme på sommaren och mot kyla på vintern. Hållbara ska de också vara, men det kan jag inte uttala mig om, har inte haft mina så länge. Däremot torkar de långsamt i torkrummet har jag upptäckt. När allt annat är torrt är bambustrumporna fortfarande fuktiga. Det är väl enda lilla nackdelen jag märkt.
Går på en så kallad sen grupp just nu, vilket betyder att jag sällan börjar jobba innan lunch. Går knappt upp före 11, om jag ska vara helt ärlig. Men två gånger på 12 veckor har jag överliggning, vilket innebär att jag sover på annan ort än Göteborg. Då blir det till att gå upp i ottan där på bortastationen, i det här fallet Alingsås. I fredags morse ringde klockan 3.35. Vid fyra serverades frukost, jag har skrivit om deras eminenta service tidigare här.
Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att jag skulle lägga in en bild från en mataffär här. Men... Jag var på Ica Maxi på Möldalsvägen för första gången på mycket länge. Då jag inte har bil längre, så storhandlas det inte utan jag köper det jag behöver i någon av de lokala butikerna istället. Det mesta på Ica var sig likt, men när jag kom till frysdiskarna hade det hänt saker. Wao!!
Ett nytt rött lack som slank med när jag köpte schampo och balsam nyligen från Bangerhead. Himla käck att handla på nätet. Har helt övergett frisörbutikernas produkter till favör för bland annat Bangerhead. Lurigt det där. Ska man stötta sin frisör, eller handla på nätet? Nu är det evigheter sen jag besökte en frisör, så jag slipper ha dåligt samvete för tillfället.
I handen håller jag ett underlack från Clarins som bland annat ser till att nagelytan är jämn och fin när det är dags att måla på sitt nagellack.
I salen där jag kör min klass finns det en text på en av väggarna. Och visst är det väl så. man är starkare än man någonsin kunnat föreställa sig. Kroppen klarar på något märkligt sätt alltid lite, lite till när man tror att man inte har ett uns energi kvar. Då pratar jag om känslan i gruppträningssalen. Och säkert på många andra ställen också. OS-deltagarna jobbar säkert med den typen av mental träning?! Skrev i mitt förra inlägg att jag älskar träning. Och inte bara att utöva. Jag är rätt bra på att sitta i soffan och titta på när andra sliter också. :)
Jag älskar träning och jag har förmånen att få ha min träning som jobb. Lite så där extra, vid sidan om mitt heltidsarbete. Klasserna jag kan hålla är step, dansstep, aerobic, dansaerobic och MRL. Så många koreografier har jag inte tid att sätta ihop. Så på fredagar kör jag min fasta MRL-klass på Nordic Wellness Exclusive. Mage, rumpa och lår ligger i fokus för träningen. I mitten på bilden nedan ser du brädorna vi använder till konditionsdelen. Extrautrustning till knäböj och utfall är viktplattor, helt frivilligt så klart. Och när rumpan får sig en extra genomkörare, så är det ett gummiband som ger motstånd.
Under lokförarutbildningen lärde vi oss att det förutom tåg också finns bland annat småfordon. Är detta ett exempel på ett sådant fordon, tro? Den här lilla bilen körde med sina extra "tåghjul" på rälsen i Lerum. Ursöt!! Om jag skaffar mig en bil (igen) så vill jag att den är extrautrustad med sådana här piffiga hjul. :)
Någon som vet vad bilen gör? Såg ut som om den hade en kamera på taket. Googlebilen, variant järnvägsfotografering?
Uppdaterat 2014 -02-16: Har nu via Facebook fått reda på att fordonet ägnar sig åt FOMUL-mätning. Fordonet mäter exakt hur mycket fritt utrymme det finns i anslutning till spåret och detta görs med hjälp av laser.
Mellan Borås och Göteborg är det enkelspår. För att kunna mötas finns det driftplatser, ställen med dubbelspår alltså. Här står jag och väntar på att ett annat tåg ska komma och lämna spåret fritt för mig (övre bilden). Och på det nedre fotografiet ser vi ett styck fin Regina komma farandes. Gårdagens tågkörande hade lite övrigt att önska. En kontaktledning revs ner mellan Liseberg och Mölndal vilket påverkade tågtrafiken kraftigt, med inställda tåg och bussersättningar som följd. Jag fick köra 1½ av mina 2 förväntade vändor. Detta på grund av brist på fordon. Hade två svängar till Borås inplanerade, men när jag kom dit andra gången fick jag ta buss tillbaka till Göteborg.
Ännu ett födelsedagskort är överlämnat och kan nu visas här i bloggen. Har använt ett orange dymo-band för att skriva namnet med. I blommorna har jag satt lite olika brads, bland annat en blå fisk. Stämpeln är från Magnolia, Edwin som fotbollskille. På det gröna pappret, bakom den rosa blomman, en bit washi-tejp som dekoration. I present fick födelsedagsbarnet ett lok (!) samt ett pussel med världskarta, där länderna visar upp sina speciella djur. I Madagaskar så satt till exempel en lemur. Lämpliga presenter från en biolog som kör tåg :)
Nu för tiden är det rätt sällan jag får lov att köra X11, de äldre pendeltågen. Här är en mult (2 stycken vagnar som sitter ihop) vid toatömningen. 3204 ser man längst fram och den bakre vagnen är 3209 om jag minns rätt. Imorgon ska jag till Borås och då ska jag åter få köra dessa (istället för Regina?). Ja, inte precis de här vagnarna men faktiskt en av varje av våra X10 varianter, dvs X11, X12 och X14. Klicka på länkarna så får du veta mer om likheter och skillnader mellan vagnarna.
Hade scrapträff här hemma hos mig i måndags och då gjorde jag några födelsedagskort. Detta alster fick vännen K i Trollhättan. Jag var där idag och firade hennes son som också fyller år (hans kort kommer att visas upp här framöver). Jag har fått inspiration av Louise, men tyvärr hittar jag inte hennes kort just nu. Har för första gången använt en trädekoration. Det är en blomma som dock får agera sol.
Cyklar till jobbet i stort sett året runt, bra vardagsmotion. Men nu har det snöat rejält här i Göteborg, så jag tänkte ta spårvagnen istället. Tyvärr missade jag vagnen och fick trampa iväg på cykeln i alla fall. Under snön, is. Insåg att det bitvis var riktigt halt och bestämde mig för att gå nerför en backe. Körde sakta, men när jag bromsade för att gå av cykeln låste sig hjulen och vips låg jag i en hög på marken. Allt gick bra. Ett gäng blåmärken på vänster lår. I övrigt ok. Men tog det väldigt lugnt resten av vägen.
Detta är Jonas Jonassons andra bok. Hans första, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, har filmatiserats och går just nu för fulla hus. Jag har både läst hundraåringen och sett filmen. Lite småkul, men inte riktigt mitt stuk. Kände dock att jag ville läsa uppföljaren. Och det ångrar jag inte. Småkul även denna. Skrattade högt ett par gånger. Satt bland annat och åkte pass en dag och då fnissade jag så mycket så att min kollega (även hon passåkande) frågade vad jag läste för något skoj.
Analfabeten som kunde räkna handlar om en tjej Nombeko, som börjar arbeta redan som femåring. Hon tömmer toaletter och arbetet beskrivs lite väl ingående. Som tioåring blir hon föräldralös och får därmed klara sig helt på egen hand. Det visar sig att hon är en fena på matematiska samband. Det gynnar henne, när hon en dag blir påkörd av en bil. Föraren visar sig vara snubben som har hand om Sydafrikas kärnvapenprogram. Den påkörda blir straffad (!) och ska tjäna bilföraren i sju år. Det hela leder till en invecklad, galen historia där tre kinesiska flickor, fruktade säkerhetstjänstemän, Sveriges statsminister och självaste kungen är mer eller mindre delaktiga, samt ett par enäggstvillingar som är så olika det bara är möjligt. Tokigt är väl det minsta man kan säga. Lättläst och lättsmält, trots att stora frågor avhandlas.
I lördags började jag jobba 23.30. Mitt i natten, typ. Passade på att gå på bio med vännen M innan jobbet och vi valde att se del två av Hungerspelen - Catching Fire. Hungerspelen del ett har jag skrivit om här. Det var ett bra tag sen jag läste böckerna och jag har verkligen sett fram emot att filmen skulle komma upp på bio. Som jag minns det, så var bok ett och tre ganska mycket bättre än tvåan. Men filmen var helt ok.
Den första filmen handlar om 24 unga deltagare som lottas ut, en kille och en tjej från varje förtryckt distrikt. Endast en kommer ut levande från spelen. Om man väl lyckats överleva kommer man få leva resten av sitt liv i överflöd. I Catching Fire tas detta löfte tillbaka och i det 75:e Hungerspelet ställs tidigare segrare mot varandra. Samma regler gäller, endast en kan komma ut. Alla de andra 23 måste möta döden. Vi får följa intriger, pakter och svek i ett snabbt tempo samt makalösa filmeffekter. Filmen är 2 och ½ timme lång, men det säger bara swooosh så är den till ända. Och ja, de lämnar besökarna med önskan om att trean ska komma NU!!
... i att ställa in tubkikaren. Jag ska ju åka på skådarresa till Jordanien och jag har ingen vana av att ställa in tubkikaren på egen hand. Jag tittar alltid i den när någon annan redan ställt in skärpa och framförallt hittat fågeln med kikaren. Det är inte det lättaste, kan jag meddela. Så idag har jag övat lite. Fick dessutom äran (?) att bära tuben och instruktion om hur detta skall göras på lämpligast sätt.
Dagens skådarresa gick till Tjolöholms slott. Hittade Småskrake (till vänster, nedan) och Större hackspett (ett sudd till höger). Båda bilderna är tagna genom tuben med min mobiltelefon. Jag höll på att frysa fingrarna av mig när hackspetten skulle förevigas. Inser att jag verkligen gillar att fotografera genom tuben. En av få saker som gör att jag glömmer bort både snö och isande vindar. Dessutom sågs bland annat Gärdsmyg, Bofink, Pilfink, Nötväcka en otroligt närgången Rödhake och även en vacker Koltrast kom fram riktigt nära.
Salskraken har jag letat efter tidigare och jag har sett ett par stycken honor. Idag fick jag äntligen se en hane. Enligt mitt skådarsällskap i alla fall. Men ja, vad vet jag? Pippi simmade långt ut i havet mitt i en flock med andra sjöfåglar. Jag såg något vitt. Med svart på. Kommer att åka och leta efter den igen, så att även jag är säker på vad jag såg. Detta kommer dock att ske när det är varmare och förhoppningsvis är då Salskraken mer medgörlig och kommer lite närmare.
Här finns en läsvärd artikel och man kan också lyssna på ett radioprogram, Verkligheten i P3. Det handlar om en av lokföraryrkets riktiga baksidor. Min kollega Peter W blir intervjuad om de två gånger han har kört på personer som själva valt att ställa sig i spåret.
Systeryster och jag har bokat resa till värmen. Planen är att vi ska spana fågel i Jordanien och jag har förutom själva skådandet stora planer på att flyta runt i/på Döda havet. Hoppas, hoppas det är varmt och soligt!! Bilden nedan är tagen i en annan öken. Maspalomas 2005. På den tiden jag åkte till lite mer "vanliga" resmål.
Nysvampade naglar. I botten Essie, Lovie Dovie och den mörkare rosa är China Glaze, Beach Cruise-R. För att få till övergången mellan färgerna bättre, blandade jag lacken första gången jag svampade på den mörkare färgen. Blev väldigt nöjd med den mjukare kanten. På övre raden, längst till vänster, ett foto utan överlack. I verkligheten ser naglarna ganska matta ut. I mitten på övre redan har jag målat på OPI´s överlack. Glansigt, snyggt och mycket mer hållbart. Längst ner en närbild på ringfingrets nagel för att man ska se att glitterlacket, Sparkling Silver från Mavala har olika storlekar på flaksen. Mitt absoluta favoritglitterlack.
I torsdags var jag hos Madde, min PT, och tränade. Det är lite struligt ibland att hitta tider då vi båda kan ses. Jag vill helst inte träffa henne precis innan jag ska ha en klass eftersom jag brukar ha en träningsvärk som är heeeemsk efteråt. Det är ju bra om jag som instruktör kan köra min egen klass ;)
På fredagar har jag MRL på Nordic Wellness, så torsdagar är egentligen ingen bra PT-träningsdag. Det var dock enda dagen vi båda kunde. Och det var verkligen dags, senaste träningstillfället med Madde hade jag innan jul. Förra året... Den här gången lades fokus på övre delen av ryggen och axlar. Mina magmuskler tränades mellan blocken som "aktiv vila". Typ. Lite utfall och knäböj var också med, men utan mer belastning än hantlarna för axlarna. Explosiva pulshöjare, var tanken och så blev det också. Dessa övningar gav ingen träningsvärk, inte i benen i alla fall.
Sen tog hon mig till en stång och sa att det var dags för Chin Up. En Pull Up, fast med annat handgrepp. Kika på klippet nedan så förklarar en tjej och visar. Jag fick göra 6 * 3 med brett mellan händerna på stången och 6 * 3 med smalt mellan händerna (som hon gör i klippet). Nu klarar jag ju inte en endaste Chin up på egen hand, så jag fnös lite och undrade hur detta skulle gå. Madde fäste ett gigantiskt gummiband som jag kunde ha ena knät i, som stöd och draghjälp. Då klarade jag en. Resten fick Madde hjälpa till och putta upp mig så att jag fick hakan till stången. Trots allt extra stöd, så har jag helt sjuk träningsvärk. I axlar, biceps och de där musklerna under armålorna, latsen (Latissimus dorsi).
I igår, fredag, körde jag min fasta klass för första gången den här terminen. Yey!! Äntligen är vårens schema igång och eftersom jag jobbar eftermiddagar och kvällar/nätter som lokis kan jag ha lunchklass på Nordic Wellness. Underbart!! Helgen som gick spenderade jag på en utbildning i anatomi och fysiologi. Superbra! Vi varvade teori med praktik. Functional moves var klassen vi körde på lördagen och på söndagen var det dags för cykel med mjölksyratoppar. Nyttigt och otroligt inspirerande, fick en massa tips på kul magövningar jag ska köra på min egen klass. Teorin handlade om allt från hur energin bildas i cellerna (just den biten är jag rätt bra på, biolog som jag är. Inriktning cellbiologi, dessutom) till kost och musklers namn och funktion. Lärorikt och jätteintressant. Väldigt glad att jag orkade ta mig dit, för det var på håret att jag avanmälde mig. Det erkännes, utan omsvep.
I snön syns spåren efter spårspringarna... Har skrivit om att det är förbjudet att beträda spårområdet här. Ja, vad ska man säga? Vädja? Eller hota? Oavsett vad, så kan jag och många med mig intyga att tåg kan gå väldigt tyst. Och fort. Alla tåg stannar inte vid perrongerna och ibland går det undan. 200 km/h kör vi i på vissa ställen. Räkna ut hur många meter tåget rör sig per sekund... Och när du är klar med det så använder du kanske gångtunneln nästa gång.
I måndags var det riktigt kallt här i Göteborg, en så där minus åtta, nio grader. Och när det är kallt i fuktiga Götet, så är det apkallt!! Jag hade underställ under uniformen och vinterkängorna på. I går, tisdag, var det inte fullt så kallt. Vinterkängorna fick stanna hemma. Stort misstag!! Skulle köra till Uddevalla och väl där växla undan en vagn till ett parkeringsspår, "magasinet". Vi passerar Kode i Kungälv och jag och min ombordare ser till vår fasa ser mer och mer snö. I Ljungskile är det nästan 20 centimeter. What??
Fotat utsikten från förarhytten när jag står och väntar på signal (till vänster) och den högra bilden visar mina ej vattenavstötande skor när jag hoppat ner från vagnen ute vid parkeringsspåret. Kan meddela att jag INTE var nöjd. Fick pulsa fram i en så där 150 meter, kändes som 2 km... Och nej, jag gillar inte snö.
Tusen tack till den underbara, för mig okända, lokförare som lade växel och spårspärr åt mig.
Har haft obegripligt mycket att göra. Besök från Sollefteå av barndomsvännen från Norrköpingstrakterna S, jobbat både med tågkörning och på gymmet, utbildning i anatomi- och fysiologi, inlämning av uppsats på kursen jag läser i tropisk marinbiologi. Så här kommer ett kort inlägg och en bild från Skövde som jag tog igår, fredag. Snö var det där. Inte här. Nu är det för sent för vinter, tack! Så jag hoppas snön håller sig borta från västkusten.
Körde min första egna sväng till Töreboda igår kväll. Jag var naturligtvis eld och lågor. Wiiiiihhhh! Det kan upprepas i oändlighet. Nästan. Jag älskar att köra tåg. Fortfarande. På måndag ska jag bara köra pendel. Fem stycken vändor till Älvängen. Kan ju tyckas trist. Men jag är nöjd. Märkligt. Bäst att njuta så länge det varar :) Fast måste erkänna att vi tack och lov sällan har så enformiga turer. Hade blivit aptråkigt i längden, tror jag.
I tisdags satt jag reserv och jag fick ett gäng uppdrag. Bland annat skulle jag hämta en vagn från saneringen. Det är stället dit vagnarna skickas när de har blivit klottrade eller om de krockat med något. Ett styck Regina hade krockat med en älg och hade blivit ren och fin igen. Jag skulle köra den till verkstaden för kontroll, så att inget gått sönder. Strax innan hade jag flyttat en X11 från ett parkeringsspår till X11-verkstaden. Väl där blev jag uppringd och de bad mig ringa en annan förare på ett annat bolag. Han skulle nämligen till saneringen och för att han skulle komma in, så var jag tvungen att köra ut Reginan först. Det betydde att jag fick skjuts upp dit. Av ett Siemens-lok. Weee!! Jag kan meddela att lokförarBella var supernöjd!!
På bilden ett lok från Bombardier (tack för rättningen!) som jag körde under min praktik. Dock inte detta jag fick åka med i tisdags. Inte ens samma sorts lok (jag åkte med ett annat företag, inte Green Cargo), men de är rätt lika i formen. Här är ett inlägg där jag fotat insidan på loket nedan.
... går snabbt! Den 5/1 2013 körde jag min första tur som färdig lokförare. Lagom till detta datum fick jag ännu ett körkort. Ett alldeles eget med tillstånd att köra pepparkakståg :) Detta eftersom jag nu klarat kursen att se skillnad på en X11 och X61, variant pepparkaståg. Tack bästa M, det gjorde verkligen min dag!!
Häromdagen skulle jag köra ut från Alingsås. Vi har ungefär 20 minuter på oss att vända där, så det är gott om tid. En stund innan avgång ser jag två personer i varselkläder kontrollera växlarna (antar jag). De vandrade runt i spårområdet och tittade och antecknade (såg det ut som). När jag fick grönt i signalen hade de flyttat på sig.
Viktigt att poängtera är att man INTE får gå ut i spåren hur som helst. Vi som jobbar i anslutning till spåren har utbildning att vistas i spår. Det är förbjudet för obehöriga att vistas i spårområden av naturliga skäl, detta förbud gäller inte där det framgår att allmänheten har tillträde. Tillträde har man till exempel på perrong och uppmärkta övergångar. Vad man kanske inte vet är att det förutom det uppenbara, livsfara, dessutom är förenat med böter att olovligen befinna sig på spåren.
Det blir en eller annan kaffe nu för tiden. Hade i stort sett slutat dricka kaffe, men jag är fast igen. Erkänner utan omsvep. Är storkund på Espresso House. De har, enligt mig, det i särklass godaste kaffet på Centralen i Göteborg.
Fick frågan om man får titta in i en förarhytt. Och om jag förstår frågan rätt, så är svaret nej. Man får inte vara med och titta när vi kör. Varken i gods- eller passagerartåg. Varför? Av säkerhetsskäl. Vi ska ha fullt fokus på vårt arbete. Men också av andra skäl, som säkert går att lista ut.
En eller annan gång när jag står vid utgångsstation och är klar med säkerhetskontrollerna kan det hända att man får kika in genom hyttdörren (svårt om det är ett lok kan jag tänka mig, motorvagnar är enklare) om man frågar snällt. Små barn brukar vara väldigt intresserade ibland, eller så är det egentligen deras föräldrar som är nyfikna och "skyller" på barnet. Fråga kan man ju alltid göra om det ser lugnt ut och det är en stund till avgång. Det kan ju hända att lokföraren har tid och lust att låta dig titta in, men jag skulle gissa på att svaret oftast blir nej.
