Detta är Jonas Jonassons andra bok. Hans första, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, har filmatiserats och går just nu för fulla hus. Jag har både läst hundraåringen och sett filmen. Lite småkul, men inte riktigt mitt stuk. Kände dock att jag ville läsa uppföljaren. Och det ångrar jag inte. Småkul även denna. Skrattade högt ett par gånger. Satt bland annat och åkte pass en dag och då fnissade jag så mycket så att min kollega (även hon passåkande) frågade vad jag läste för något skoj.
Analfabeten som kunde räkna handlar om en tjej Nombeko, som börjar arbeta redan som femåring. Hon tömmer toaletter och arbetet beskrivs lite väl ingående. Som tioåring blir hon föräldralös och får därmed klara sig helt på egen hand. Det visar sig att hon är en fena på matematiska samband. Det gynnar henne, när hon en dag blir påkörd av en bil. Föraren visar sig vara snubben som har hand om Sydafrikas kärnvapenprogram. Den påkörda blir straffad (!) och ska tjäna bilföraren i sju år. Det hela leder till en invecklad, galen historia där tre kinesiska flickor, fruktade säkerhetstjänstemän, Sveriges statsminister och självaste kungen är mer eller mindre delaktiga, samt ett par enäggstvillingar som är så olika det bara är möjligt. Tokigt är väl det minsta man kan säga. Lättläst och lättsmält, trots att stora frågor avhandlas.
 |
| Bildkälla |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad eller två :)