Det är alltid lika spännande, veckan då pristagarna annonseras. Vem vann? Ibland blir jag upprörd, undrar hur sjutton tänkte de nu. I år var det rätt pristagare. Jag pratar om de tre nobelpriserna i fysik, kemi och fysiologi eller medicin. Det är mina favoriter. Övriga intresserar mig inte speciellt mycket. Fredspriset blir ofta en snackis så klart. Litteraturpriset vänder sig till en annan typ av läsare än jag. Ekonomipriset är väl viktigast av alla, då ekonomin styr världen (eller hur är det nu...). Men jag är naturvetare och det är den typen av forskning som får mitt hjärta att slå frivolter. Fäller tårar till deras tacktal och inte minst till beskrivningarna av deras prestationer som presenteras under hela veckan innan själva banketten.
Jag vet att de inspirerar många unga forskare. Deras engagemang, skicklighet att entusiasmera och framför allt förmåga att tänka nytt. Att inte förfäras över att resultaten inte blev vad som förväntades i försöken utan istället tänka; vad hände nu?? Hur kan man använda detta? Spännande!
Och envisheten. För många, många försök och hypoteser måste ha gått åt skogen. Ändå fortsätter de. Igen och igen. Ge upp är inte ett alternativ.
Häpnadsväckande!
Jag är full av beundran!!
 |
| Bilden från wilkipedia.org |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad eller två :)