Den gavs ut redan för 6 år sedan, men jag har inte lyckats hitta Dödens kemi förrän nu. Stod på biblioteket i Linnéstan och misströstade. Ingen av böckerna jag planerat att låna var inne. Händer ytterst sällan, för jag brukar boka böckerna innan jag går till biblioteket. Så att jag vet att det jag vill ha finns. Min miss i planeringen resulterade i att jag travade fram och tillbaka längs hyllorna med deckare. Tog ut en bok här, läste lite på baksidan. Tilltalades inte, ställde tillbaka exemplaret. Fortsatte leta.
Såg en blå bokrygg.
Tänkte, den tar jag.
Nå´t med kemi, då måste ju vara bra.
Och så blev det.
Detta var för några veckor sedan. Då min hälsa var god, jag tränade, jobbade och pluggade på mitt teoriprov. Hann inte läsa så mycket skönlitteratur, helt enkelt. Nu hinner jag läsa massor. A har varit på biblioteket och lånat ny bok åt mig :) Ännu en bok av S Beckett, men jag läser för närvarande om tågrån. Det ska jag berätta mer om en annan dag. Nu till den engelska landsbygden och en läkare. Ja, för ovanlighetens skull är det en läkare som är huvudperson i en engelsk deckare. Inte en nedsupen äldre asocial polis. David Hunter heter doktorn. Han arbetade tidigare som rättsantropolog, men lämnade sitt arbete och liv i London då hans fru och dotter omkom i en bilolycka. David flyr huvudstaden och ägnar sig åt hembesök samt arbete på en liten mottagning. Detta gör Hunter tillsammans med en till åren kommen herre, som inte längre har orken att ta emot alla patienter längre.
En dag hittar två av barnen i byn en död kvinna och jakten på mördaren börjar. Jag gillade boken. Lite mycket likmaskar kanske, men helt klart läsvärd. Detta är Becketts debut och jag har som sagt redan bok nummer två liggandes på min egensnickrade pall bredvid sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad eller två :)