... försökte springa över spåren när vi kom körande strax efter Härryda på väg mot Borås. Min klasskamrat, Peter, som körde tåget hann knappt reagera. Shlofsh, pang och så var rådjuret rådjursmos. Usch!!
I övrigt märktes inte smällen alls. Tåget ryckte inte till eller så. Djuret bara försvann in under "plogen" och sen var det över.
Vår handledare var väldigt omtänksam och frågade flera gånger hur det var med oss efter överkörningen.
Vi fick ringa in till lämplig person (tågklareraren) och de ringde i sin tur vidare och berättade för någon annan att nu var det dags att ge sig ut och ta hand om det döda djuret. Vi beskrev platsen utifrån kilometertavlorna som finns utsatta längs spåret. Om det döda djuret inte tas bort är risken stor att kommande tåg kör på andra djur som kalasar på kadavret. Det är tydligen vanligt att man kör på stora rovfåglar på grund av detta, och det vill man ju verkligen inte.
Eller ja, jag vill ju naturligtvis inte köra på något alls, men det är oundvikligt. Att hinna bromsa är helt omöjligt, det är glasklart.
När vi var på väg tillbaka mot Göteborg ungefär en timme senare såg vi två stycken varselvästiklädda personer vid platsen för kollisionen. Inte illa. Jag blev imponerad att de var ute så snabbt.
Vi hörde i 10 ½ timme i går, torsdag. Inte hela tiden naturligtvis, vi hade ju rast emellan också. Började strax innan 15 och slutade halv två på natten. Hann köra 2 turer till Kungsbacka, 2 till Alingsås och en till Borås. Ungefär som dagen innan, men då bytte vi Boråsturen till Stenungsund istället.
Kungsbacka är min favoritdestination än så länge. Så skönt att kunna alla stopp utan och innan. Det är svårt att veta var man ska börja bromsa för att hamna rätt på perrongen. Där har jag koll på varenda åker och kommer lättare ihåg håll punkter för när det är dags. Jag är ju där för att öva :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad eller två :)